Frida N

Haha, detta är nog inte första gången jag skriver om honom men men, det får gå ändå.

Hur han och jag träffades? Jag var 19 år, det var på den tiden när man hade lunar, haha. Jag kommer ihåg att jag skrev på klotterplanket om att jag ville ha en snäll och söt kille och han skrev i min gästbok. Helt ärligt så var det absolut inte kärlek vid första titten men han var snäll och rolig så vi snackade på ett tag. Ibland har jag bra minne så jag vet att vi snackade om katter och det var nog en av sakerna som gjorde att jag fastnade för honom. Senare insåg jag hur fantastiskt fina ögon han hade, jag blev helt fast i dem. Och ja, efter ett tag när jag lärt känna honom bättre så, jävlar vad jag tyckte han var snygg! ;) Ja, han är säkert fortfarande lika snygg haha.
Vi pratade på msn väldigt länge, detta var vid årsskiftet 2005-2006 och jag hade blivit kär i honom innan jag ens träffat honom. Avståndet var ju väldigt långt så det kändes som omöjligt att träffas.
När det var i mitten av februari fick jag en alla hjärtans dag-present av honom, en liten nalle från nallebudet eller vad det hette. En fin liten text följde med och det var så sött, jag smälte verkligen. Har nallen kvar för övrigt =)
Inte långt därpå bestämde vi att jag skulle komma och hälsa på honom, vilket kanske var en risk jag tog men det struntade jag i, jag skulle definitivt träffa honom! Kommer nästan ihåg exakt datum då jag for, typ 24 februari 2006. Det var en lång resa, åkte kvart över 6 på morgonen och resan tog 11 eller 12 timmar med 2 timmars väntetid i Stockholm. Men gissa om det var värt det ;) haha. Jag minns känslan starkt ännu, det som jag kände när dte började närma sig, när jag såg namnskylten på staden han bodde i, då jag förstod att det var nära nu. Jag var så äckligt nervös att jag nästan mådde illa och när bussen anlände till busshållplatsen vid järnvägsstationen och stannade så kände jag att jag ville sitta kvar, så nervös var jag! Men jag klev av och såg honom komma emot mig. Jag fick världens leende inom mig (jäääävlar vad snygg han var tänkte jag, ännu snyggare irl). Och så gav han mig en kram, en underbar kram minns jag att det var.

Så vi träffades ett tag framåt, jag åkte till honom många gånger och jag var så himla kär. Det var en extremt härlig tid, hade så roligt tillsammans med honom för han var så jäkla go och jävligt rolig. Det var alltid lika kul att åka till honom och alltid samma nervösa känsla som infann sig när jag kom fram till stan han bodde i.

Ja, jag var verkligen superkär, för första gången. Och därför blev det så extremt jobbigt för mig när han inte kände samma sak för mig och inte ville vara med mig. Usch så dåligt jag mådde, under en vääääldigt lång tid. Helt ärligt kan jag säga att det gick inte över helt förrän jag träffade en ny kille förra våren (2009).

Och nu är jag så glad över att kunna prata med mitt ex som om han vore vilken kompis som helst, det trodde jag aldrig skulle ske under den tid då jag mådde så himla dåligt. Men så är det iallafall. Det händer ofta att jag tänker tillbaka till den där tiden för den var verkligen speciell, jag blir så glad för jag tänker på alla fina och roliga minnen jag har tillsammans med honom. Han har fortfarand en speciell plats i mitt hjärta och det kommer han alltid ha =)

Önskar att jag hade kunnat publicera min favoritbild på oss tillsammans, bara för att ni läsare skulle få se hur snygg han var/är, men jag tror han ska få vara anonym här faktiskt haha ;) Har ju lovat honom att inte nämna hans namn heller så :P Men det hade som varit pricken över i, med den bilden på slutet.

Jaja, det var den historien det. Hade kunnat skriva hur mycket som helst men nu orkar jag inte mer. Ska snart åka till stan.

Ciao