Frida N

Blev påmind om en låt igår och den fick mig att börja minnas den tid då jag fick sova med mitt livs kärlek. Jag kommer ihåg en tidig morgon då radion gick igång (den var inställd som väckarklocka) och då spelades den låten. Det är väl inget särskilt roligt minne just för att han var tvungen att lämna mig ensam kvar i sängen för att åka till jobbet men just speciellt för att den påminner om tiden med honom, att jag fick sova med världens mysigaste kille. Det är jäkligt längesen nu men jag minns fortfarande hur det kändes och hur jävla lycklig jag var då. Varför kan jag inte få vara lycklig nu också?

För jävligt att jag aldrig kan stå på mig och slåss för mig själv..