Frida N

Det känns grymt ensamt och trist men jag har ju inget annat val än att acceptera läget. Det är som det är, förändring är bra som en viss person jämt säger, osv försöker jag intala mig själv. I mitt fall är nog förändringen det allra bästa, bara det att jag inte förstår det själv riktigt än. Det kommer nog ta väldigt lång tid innan jag förstår. Så i nuläget accepterar jag, men jag gillar det inte.

Självklart inte. En sån här förändring vill jag inte alls ha. En förändring åt det motsatta hållet vill jag ha.

Tränade idag - biceps och mage. Känner mig hyffsat stark och tog ut mig ganska bra, skönt det. Men ajg vill bli starkare, såklart. Funderar på att köra en period med lättare vikter och fler repetitioner för att sedan ta en period med tyngre vikter och färre repetitioner. Detta har jag ju funderat på väldigt länge men jag har inte strukturerat upp nånting ännu. Ska ta tag i det nu framöver så att det blir av. Jag vill bli STARKARE! Har iofs börjat lite smått när jag tränar biceps. Kanske ger dte resultat i och med att jag klarar hantelcurl 13 kg 5 reps ganska bra nu. Dessutom vill jag bli biff, det är jag inte rädd för (men det vet nog de flesta vid det här laget). Jag är inte byggd för att kunna bli en smal och slank tjej tror jag. Det kanske är nånting som sitter i generna (konstigt iofs). Brorsan är ju jäkla stor och biffig trots att han knappt tränar nåt, tänk vad han skulle bli om han tränade vääldigt mkt, haha.

Jaja. Från det ena till det andra, som vanligt...