The darkness holding me tightly

Imorse var vi några som satt och diskuterade arbetsterapi och neddragningar som görs hela tiden. Man började ju som inse att den här sommaren inte kommer att vara trygg som den varit hela livet i princip. Fram till för 6-7 år sedan var jag ledig hela somrarna, sedan dess har jag haft säkrat arbete i några år vilket verkligen har varit toppen. Men nu..
Man vet som ingenting. Det känns ytterst osäkert. Kan mycket väl bli så att jag fortsätter studera..
Man skulle haft en grund att stå på, en partner som man kan få stöd och trygghet av mitt i det osäkra. Någon som kan följa med eller som man själv kan följa oavsett vart det bär någonstans.
Nu menar inte jag att jag skulle bygga hela mitt liv kring en kille (been there, done that, wont do it again) men man kan ju alltid hoppas det blir rätt någon gång så att man kan komma att komplettera varandra i livet.

Jag går omkring och väntar på att klockan ska bli åtta så jag vet om jag får sällskap till gymmet eller inte. Det spelar ingen roll hur det blir, men till gymmet ska jag! 

Ser inte ut som det blir nån fest för min del i helgen heller, bror var uppbokad på att köra någon annan. Lika bra det ändå för nu slipper jag ju få i mig den där hemska alkoholen som man mår så dåligt av. Det är ju så onödigt att dricka det så de finns inte alltså.. Kan ägna hela tiden hemam till att mysa med katterna istället.
Nåt halloweenfirande blir det alltså inte för mig och inte sörjer jag för det, klarar mig så bra utan det..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0