Jag saknar pojka'!

Ååååh vad jag längtar efter mina "mjukisar". Jag vill hem och hålla om dom, krama och pussa dom heeela tiden: ajg vill höra Tuffe gnälla när han är hungrig, se Laban ligga utsträckt på soffan, Pelle som snuttar på filten, Hugo som hoppar upp i sängen bredvid en för att gosa och Mulle som är busig och vill leka med måttbandet. Åh jag älskar mina små.
Tyvärr känns det inte som att någon akn förstå hur jag kan älska dom så mycket. Till såna som tycker så säger jag att när man tillbringar så mycket tid med sina djur så lär man känna dom så väl, amn märker alla deras egenheter, vad dom gillar och inte gillar, dessutom är dom så bra då man behöver tröst. Dom ä alltid snälla och älskar en oavsett.
jag kan tala pom för er att en katt vi hade förut, som tyvärr inte finns längre, Kurre. Han var min allra bästa vän. Han var så bra på att trösta mig när jag var ledsen, kom in på mitt rum och då skulle vi ha gos-stund. Han var verkligen otrolig. Men dte är alla djur på sitt sätt. Det finns såååå många djur som inte får chansen att visa vilka de är för att människor är för dumma i huvudet för att fatta nåt.
Jag skiter i om nån tycker jag är konstig som älskar djur så mycket. Att älska ett djur är sååå mycket lättare än att älska en människa. För att jag ska älska en människa krävs att den personen är nästan lika hängiven djur som jag är.'

Jaja, nu ska jga ut och gå..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0