Det finns ingen

Näe, det finns ingen jag kan lita på. Det finns ingen som jag kan prata med om allt. Det finns ingen som bryr sig. Det finns bara dom som tycker att jag klagar för mycket och att jag får skylla mig själv. Det finns ingen som förstår mig. Det finns ingen som kan förstå varför jag fortfarande tänker på mitt x. Men det förstår inte jag själv heller egentligen. Det var ju efter att jag träffade honom som jag började tycka all sämre om mig själv. Attans vad folk kan påverka en.

Sitter här med mitt jävla skit-arbete, kommer fan få underkänt :(

Tänker på att han träffat en tjej nu igen. Någon som är tusen gånger bättre än mig. Förstår inte varför jag håller på så här, trycker ner mig själv. Vad tusan blir bättre av att jag gör det? Näe, ingenting.
Jag undrar när lyckan ska le mot mig. Om den nånsin kommer göra det...

Börjar jobba på tisdag.

Ser fram emot stadsfesten, det är väl det enda man har att se fram emot.

Jag tror allvarligt på att det är nånting som är fel med mig.
Och jag är rädd. Jag är såå rädd för det
Skulle behöva en varm famn, en kram, flera kramar
Behöver ju tröst. Men dte finns ju ingen som kan trösta mig.

Tankarna är helt galna, dom snurrar runt runt runt hela tiden.
Och det är sååå jobbigt.
Allt på grund av...
På grund av dig..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0