Frida N

Saknar honom enormt mycket. Ibland önskar jag att jag bara kunde dra iväg och hälsa på honom. Nu vet jag att det funkar ju inte så längre. Men hade varit skönt att få umgås med honom och ha kul för en gångs skull, slippa tänka på skol-skiten. jag är så omotiverad så det finns inte. Alla kan komma fram med vettiga åsikter när vi diskuterar nånting men jag fattar aldrig nånting, det kommer aldrig något vettigt ur min mun. Vet fan inte om jag kommer fortsätta efter denna termin. Sen så har man ju märkt på vissa ställen att arbetsterapeuter inte bryr sig om folk, känner en som varit hos en AT som inte bryr sig för att personens "problem" inte blir bättre. Man tutas i varje dag att AT har så viktiga uppgifter och att man verkligen ska bry sig om alla klienter. Jag ställer mig då frågan, är det verkligen så? Det kanske beror på vilken arbetstplats det är, kanske de bryr sig mer på ett sjukhus än på en liten vårdcentral. jag evt iaf att om jag skulle jobba som AT så skulle jag inte kunna ignorera människor. Om de inte blir bättre av det jag har att erbjuda som hjälp, då ska jag väl se till att de får hjälp av någon annan..? Eller hur?
Suck, jag vet ingenting om hur min framtid kommer bli..

Ska iväg och träna sen, får se hur det går. Jag har fortfarande ont i baksidan av vänster lår :/ är så himla stram känner jag.